Jag håller på att uppdatera min sida. Snart kommer den igång igen. Det har varit mycket ett tag, inte minst valrörelsen. Vi har nya regeringen, mycket tack vare landsbygden. Men landsbygden lyser ännu med sin frånvaro i partipolitiken. Jag kände en glädje i detta val eftersom landsbygden ändå kom upp på dagordningen. Äntligen fick den genom slag och den var till och med uppe i debatt tack vare Ebba Busch som valde frågan i en av utfrågningarna i tv. SD fick många röster, de hade en nationell lista med Jimmie Åkesson i topp. Centern förlorade många av sina sympatisörer på landsbygden. De valde samma väg som MP och L och satsade på miljömedvetna kvinnor i storstaden. Liberalerna gjorde ett dåligt val inte minst i Norrland. Ingen riksdagsplats och dessutom blev de utan platser i regionerna. Det var splittringen i partiet som förstörde chansen för alla hårt arbetande liberaler i norr.

Nu sitter vi har med riksdag där de fyra största städerna har egen majoritet och de har dessutom tagit sig tolkningsföreträde för landsbygden. Det är en skrämmande framtidsutsikt. Vi vet sedan tidigare att socialdemokraternas syn på landsbygden bygger på exploatering och utflyttning. Den som trodde på den nya regering lär bli missnöjd. I Tidö avtalet finns ingen landsbygd, i regeringsförhandlingarna var det ingen som som utåt slogs om det departementet. Sedan regeringen tillträde har landsbygden lyst med sin frånvaro.

Jag har skrivit på min Facebooksida om behovet av ett nätverk för Norrland men också för andra delar av landet som inte finns representerad i riksdagen. Jag tror det är absolut nödvändigt för att den polarisering och ilska som finns inte ska öka. Vi måste ha en samlad stark kraft som inte överger folket på landsbygden utan lyfter fram deras rätt till jämlikhet och rättvisa. Vi måste ha en demokrati där också representerar landsbygdsbefolkningen. Vi kan inte ha storstadsrepresentanter eller politiker i kommunerna som i första hand väljer partilinjen framför de egna medborgarna.

Det finns många olika grupper för landsbygdens mobilisering. Inlandsupproret, bränsleupproret, Landsbygdspartiet och inte minst alla grupper mot vindkraftetableringar där makten kör över befolkningen. Det är bara några av alla grupper där människor kämpar för sin vardag och sin livssituation. Vi har jordbruket som politikerna i samband med EU-medlemskapet överlät till Bryssel och dessutom sett till att svenska lantbrukare är diskriminerade på EU-marknaden. För några år sedan fick jag kartor från EU-administrationen där svenskt jordbruk inte ens fanns med. Det är ändrat nu, men någon storspelare i EU vi inte. Det mest förvånande är att trots kriget i Ukraina så fanns inte ens landets självförsörjningsgrad med i valrörelsen. Det var ingen prioriterad fråga. Landsbygdens röst måste bli starkare, mer enad och ställa större krav på politiken. jag skriver i natten för att jag är så bekymrad över samhällsutvecklingen. Det är farligt med ett polariserat land.

Jag ser också den gröna industrialiseringen i Norrland. Den är visionär, enögd och farlig. Exploateringen är tydlig, det är bra med Norrland för det är billig el. Den är inte så billig längre och den el som finns räcker inte på långa vägar till för alla industriprojekt. Alla människor som ska flytta dit, än så länge bor de i baracker som i Skellefteå och precis som i Kiruna är det en fly in, fly out ekonomi som dominerar. Folk flyger in och jobbar men bor och skattar någon annanstans. Det är den gröna industrisatsning som storstadspolitikerna är så stolta över. Jag ser det mer som kolonialisering. Det borde inte få byggas en enda industrilokal förrän bostäder, vägar och järnvägar och inte minst sjukvård är på plats. Sjukvården i Norrbotten och Skellefteå är undermålig och största kris. Personalen ger upp.

Något måste göras.